LIMERICKAR

Nästan varje kväll hade vi en genomgång av dagens växtfynd, fåglar och lite kultur i form av sång eller uppläsning av sk limerickar. Här samlar vi alla de som skrevs eller som någon inspireras att skriva efteråt.

Det var en gång en man i ett växthus
som hellre ville va i ett sexhus.
Men frun satte stopp,
han fick sig en propp
under revbenen i solar plexus.

(Leif Runeson)

 
Det var en gång en påg ifrån Lund
som bara skulle vila en kort stund.
Men tiden han glömde
och tokigt han drömde
att gamar från Labrang åt upp hans hund

(Leif Runeson)

En jakägare ifrån Luqu

Gick där med barn och sin fru

Titta! Vad har vi där?

En skock långnäsor här?

Gå genast och se på dem nu!

(Eva Holgersson)

Labrang-klostret är centrum för framställning av larvklubbor för medicinskt bruk. På larven växer en svamp, som antagligen är kraftigt giftig:

I det avlägsna klostret Labrang,
där bor det en lama av rang
och just denna pamp
äter larver med svamp
och därför han mår finemang. 

  ( Lennart Engstrand ) 


Efter avslutade färder i naturen.

Ett gäng tokar som kom till Bejing
hade färdats Kina ikring
och allt som dom lärt
höll dom så kärt
men väl hemma, dom minns ingenting.

  ( Lennart Engstrand )


Limerickar som inte kom att läsas:

På resan Leshan till Beijing
det smugglas märkliga ting.
En flaska med vatten
det var väl som katten.
Tänk om det bär till Sing Sing.

  ( Lennart Engstrand )

Vi handla och pruta som fan
och lunchade med Djingis Khan.
Över Guldflodens bro
vi gick kan ni tro,
fast Mingen förbjudit den stan.

  ( Lennart Engstrand )

Vägstandarden var inte alltid den bästa men utsikterna många gånger hisnande och vår färdledares kunskaper imponerande:

Anders, vår guide uti Kina,
han hittar vägar så fina.
När vi far på vår tur
till berg och till mur
historiska vingslag hörs vina.

( Stefan Bernesjö )

Lennart Engstrands förmåga att engagera oss för växternas liv och leverne var enastående:

På jakt efter växter och djur i Gansu,
vad har Lennart hittat månntro?
Jo, en märklig blomma med snabel.
Nu drar han åter en fabel
att man korsat en tulpan och en ko.

( Stefan Bernesjö )

Leif Runesson kunde det mesta om fåglar men spanade förgäves efter änder på flodfärden:

En ornitolog i vår grupp
till slut fick ge upp.
Inte en anka i Gula Floden,
nej, dem hittar vi i Peking på krogen.
Då får han kolla att det inte är tupp.

( Stefan Bernesjö )

Folk ifrån Arvika är kända för att berätta skrönor:

Har ni märkt att folk ifrån Arvika
i Kina är ganska så talrika.
Självaste ordförande Mao Tse-tung
trivdes i staden som ung.
Det är nog därför vi är litet lika.

( Stefan Bernesjö )

Det var en rejäl fest på hotellet i Luqu och den tystnade inte förrän kl. 06.30 på morgonen. Dagen efter började de första gamarna dyka upp och som mest såg vi 32 st. sväva omkring på en och samma gång:

Efter en stillsam natt i Luqu
vi fortsatte vår färd mot Chengdu.
Och se där ta mig fan,
såg vi inte ännu en gam!
Är det fågelinfluensa som härjar månntro?

( Stefan Bernesjö )

I Linxia och trakterna däromkring bodde många muslimer och det vanligaste transportmedlet var små puttrande trehjuliga traktorer med släp:

En ung profet från Linxia
gav sig ut för att fria.
Ivrig med traktorn han stack,
men missade byns enda mack.
”Allah – soppatorsk!” strax hördes han skria.

( Stefan Bernesjö )

I Ruoergai mötte vi de jakskötande nomaderna och det var ett stiligt och vänligt folk:

En söt liten flicka i Ruoergai
möter sin prins klädd i präktig kavaj.
De älskar så att jurtan den skakar,
och sedan bland getter och jakar
de firar sitt bröllop med världens partaj.

( Stefan Bernesjö )

En av de många fördelarna på den här resan var att vi kunde stanna i stort sett var vi önskade oss och njuta av naturen:

En botaniker på resa i Mittens Rike
ropar ”Stopp!” så bussen hamnar i dike´.
Han är strålande glad,
för just denna dag
han fått syn på en lilja utan sin like.

( Stefan Bernesjö )

Egentligen kom den flygande hästen från Gansu men i det här sällskapet dominerade skånskan som ”officiellt” språk:

En ståtlig gam från Songpan
högt upp i luften försvann.
En flygande häst från Lund där han mötte
och hästen mot gamen med hoven han hötte.
”Du va´ mej en rälig fuling minsann.”

( Stefan Bernesjö )

En höjdpunkt både i bokstavlig och bildlig bemärkelse var resan över Songpanslätten och på 4200 meters höjd drack vi rött vin med tibetansk pimpinella – det ni!:

Vilken fantastisk färd över Grassland!
Svarthalsad trana och rostand.
Badande jakar for vi förbi
där de plaskade runt i sin jak-utzi.
Och som höjdpunkt ett glas Cabernet i sin hand.

( Stefan Bernesjö )

På klostret i Labrang hörde vi de mäktiga tonerna av hornen och gongongen som kallade munkarna till den stora bönehallen:

En munk i Labrang
hade en särskild talang.
Han kunde vissla Johanna
och få hjärtat att stanna
och samtidigt härma gongongens klang.

( Stefan Bernesjö )

I staden Chuan Zhu Si kunde vi inhandla Pashmina-sjalar som var både billiga och vackra:

Inför resan till Gula Drakens ravin
min hustru gjort sig så fin.
Hon hade hatt och sjal och paraply
och sjalen var alldeles ny
till priset av 25 Renmimbin.

( Stefan Bernesjö )

I Jiuzhaigou åhörde och deltog vi i en tibetansk dans- och sångföreställning av hög klass. Det förekom också extremt höga toner:

En sångerska i Jiuzhaigou
hade en röst må ni tro.
Den kunde klyva en sten
och skrämma hästar i sken.
Det var svårt att i närheten bo.

( Stefan Bernesjö )

I Kina är det pionen och inte rosen som är kärlekens blomma:

Ett blomstergäng på väg till Songpan
till slut de äntligen fann
kärlekssymbolen i fullaste blom,
en doftande rosa pion.
Ja, den var verkligen grann!

( Stefan Bernesjö )

Upp på Emeiberget kunde man antingen gå eller åka linbana och följande historia berättar om hur linbanan kom till:

Eremiten från Emeishan
hade tappat sin kam.
Och håret det växte från bergets topp,
så nu kan vi lätt ta oss opp
med hjälp av det rep som han spann.

( Stefan Bernesjö )

På midsommarafton hade vi nyplockade blommor och svenska flaggor på borden. Sillen kompenserades väl av den goda maten men snapsen var verkligen liten:

På midsommarafton i Chengdu
blev våra näsor långa kan ni tro.
En liiiten snaps
Vi drack i ett nafs,
Men maten var fruktansvärt go´!

( Stefan Bernesjö )

Längs Minfloden odlades mängder av sichuanpeppar. För ordningens skull så heter floden i detta fall egentligen Min Jiang och inte Min He:

Gourmeter på färd längs Min He
äkta sichuanpeppar fick se.
På frukten de knapra
så örona rakna.
”Det här var starkt, O Herre min Je!”

( Stefan Bernesjö )

Det är möjligt att dessa munkar inte var äkta munkar utan bara tillfälliga sådana:

På fyra munkar i Wanniansi
fick abboten rakt ingen pli.
Det var synd och skam,
det var whisky och glam
när på sönda´n han tåga förbi.

( Stefan Bernesjö )

Lotusblomman förblev länge en hägring och det här var ett av de sista desperata försöken att få syn på den på väg till flygplatsen i Chengdu. Som tur var hittade vi den så småningom i den kejserliga trädgården i Förbjudna Staden:

Några från Lunds Botaniska
var desperata och maniska.
På jakt efter lotusens blomma,
de stod där med händerna tomma
och plocka´ fram nå´n fnasig bananviska.
( Stefan Bernesjö )

Kineserna har ett tufft jobb framför sig att ta emot alla gäster till OS 2008 men de har ändå kommit en bit på väg:

En ung man i Beijing
om långnäsor lärt sig två ting:
De blir glada om man säger ”Hallå!”
och kan räkna till dollar två.
I övrigt visste han rakt ingenting.
( Stefan Bernesjö )

En Limerickman ifrån Perse  

Skriver limerick och ni blir snart varse

Att det aldrig tar slut

Han spar inte på krut

Det är tur att det bara en vers ä.

(Erik Nyberg)

På vår resa strax efter Wagen

Vi stoppade något i magen

Sen såg vi en gam

Och en hund mindre tam

Hela bussen blev plötsligt i tagen.

(Erik Nyberg)

En ko gjorde barn med en jak
Det skedde med stön och med brak
Resultatet en chock
Man döpte den dock
och kalla den bara Kojak

(Erik Nyberg)


En trång liten buss från Songpan
Genom bergen så lätt tog sig fram
Mellan hönor och bilar
Så kvickt en nu ilar
och tar oss nog snart till Wainan

(Erik Nyberg)