|
|
Dagboksanteckningar
från Kinaresa i juni 2006 av Monica Serrander Jansson 14 juni 2006 Lanzhou Vi kommer till Lanzhou efter en lite gropig flygresa från
Peking. Utanför flygplatsen står en symbol för Gansuprovinsen – Hästen
med svalan – en staty i stort format. Vi bor på ett fint hotell på
18:e våningen. Det är varmt + 30 grader och nu ska vi ut på Gula floden. Vi
passerar en stor park där människor samlats i grupper – spelar schack,
pratar och musicerar. Det är svalt under träden och allt ser gemytligt ut.
Mycket folk som vinkar åt oss när vi passerar. Floden är vid och vattnet
strömt. Från båten ser vi vattenhyacinter flyta på vågorna. Jag tänker på
dikten om Gula floden – dryckesvisan av 1700talspoeten Li Bao – hans släkt
kom härifrån. ”Har ni inte sett Gula flodens vatten falla från himlen Linxia Iväg med minibuss till Linxia och resan går utmed djupa
dalar och höga berg med vidsträckta odlingar. Vi är på 2000 meters höjd
och färdvägen är svindlande. Med hjärtat i halsgropen blickar jag ner till
dalen vid bergets fot flera kilometer ner. Vägen är mycket smal med livlig
trafik- möten och omkörningar. Föraren tutar före omkörning och vid varje
vägkrök. Det finns bara 1/10 odlingsbar yta i Kina därför
utnyttjas allt som går att använda. Handgjorda terrasser med planteringar av
majs, potatis, vete och grönsaker. Högt uppe på en bergsrygg ligger en stor
by där vi stannar. Vi får hälsa på hos en familj och se huset med två små
rum. En kanga –sovplatsen uppmurad av tegel med uppvärmning under. En
eldstad med grytor. En katt och lite sängkläder. Varmt och trivsamt. Få ägodelar.
Rummen är tapetserade med kolorerade bilder på väggarna och bonader. Det är
prydligt och fint men mycket enkelt. Husen är murade av lera och tegel. En
liten åsna står bunden utanför. Anders berättar
att det finns många minoriteter och många grenar av tibetaner. Kamba som har
jakar och hästar. Chidong-folket odlar ris, korn och Andowa-folket odlar grönsaker.
Många blandar nomadliv och bofast liv. Området är glest befolkat. I
Shanghai lever 2 118 personer/km2 men här i det höglänta Tibet bor 1,8
personer/km2 jämfört med Sverige som har 12 personer/km2. Vi kommer till staden Linxia – ett myller av folk, små
butiker och gatustånd. Kvinnorna bär svarta schalar och traditionella dräkter.
Här i Höglandet har många vackert röda kinder på grund av klimatet. Maten
vi får till lunch är som vanligt mycket riklig och varierad – köttbullar
och pommes frites på kinesiska, kyckling, fläskkött, omelett,
liljelökar, te, öl och vattenmelon. Vi fortsätter resan och stannar till
vid en pagod. På ett anslag läser jag – Color
chakra time rotation – en lamaistisk gren av buddism. Utmed vägen ser
vi tegelbruk och stora byggarbeten – en livlig verksamhet. Trånga pass - färden
är hissnande! Vi ser härfågel, rödstjärt, tamariskträd, malört,
en ärtväxt karagan, aster och blå luzern, vitsippa och gul bergvallmo. Vi
passerar en bred flod och djupa dalar, en kraftstation och ett asfaltskokeri
– man bygger väg. Trafiken är tung och vägarna slingrar sig fram. Många
kör med små fordon - trehjulingar med tvåtaktmotorer ofta tungt lastade. Ett gigantiskt vägprojekt är på gång att genomföras
– 20 mil väg rekonstrueras. Jag ser
kvinnor som formar skyddsvallar av stenar och lera utmed bergsväggen. För
hand utförs arbetet och ett mönster bildas efter stenarnas form. Bergen är
porösa och utsatta för erosion och ras förekommer. Efter kvällsmåltiden går
Leif, Lennart och Marie som vanligt igenom dagens exkursioner och berättar
trevligt om dagens upptäckter och iakttagelser av fåglar och växter. Värmlänningarna
roar oss med fyndiga limerickar. 16 juni 2006 Xiahe Vi bor på hotell utanför Xiahe och vi besöker
Labrangklostret från 1709. Nu lever här 2 000 munkar i olika åldrar.
De bär purpurfärgade mantlar och har gula huvudbonader. De tillhör den del
av lamaismen som kallas ”Gula hatt-sekten”. Pilgrimer faller ner på knä
och slår huvudet mot marken - till botgöring? Vår guide Tim berättar för
oss om templen och religionen –föreställningar om livshjulet och möjlighet
till befrielse från livets återfödelse genom ett dygdigt liv. Färger har
symbolisk betydelse – vit står för renhet och respekt och kan bäras av
vanligt folk – den gula färgen är bara för de heliga. Det råder en
speciell stämning i templen – här finns en levande religion och en stark
tro. I Labrangklostret finns 6 högskolor och vill man studera är kostnaden
6 000 yuan per år. Här finns en medicinsk klinik där man får
fri sjukvård av munkarna. Åter på resa utmed slingrande vägar. Vi ser nomader
med karakteristiska långa rockar med bälte och vida långa ärmar. Tim – vår
trevliga tibetanska guide - berättar att rockarna på vintern är pälsfodrade
med skinn från får. Hövdingen kan skänka tiger eller leopardskinn till
dekoration om mannen varit en särskilt modig soldat. Jag tänker att det ändå
måste ha varit förr i tiden! Rockarna
används som skydd när herdarna är långt borta från boplatsen och måste
sova på marken. Då används rocken både som madrass och kudde. Man har
vinter och sommarkläder. Nomaderna gifter sig tidigt. Flickorna får kläder
och juveler till hemgift. Giftermålen är arrangerade. Nomaderna flyttar till
sommarbete och då har dom vita tält annars på vintern är tälten svarta.
Tim berättar att bönderna är fattigare än nomaderna. Dom har inga
besparingar. Affärsmännen och tjänstemän har det bättre ställt.
Nomaderna får ha 45 jakar och 120 får. Marken arrenderas och man får ha så
många djur därutöver som det finns bete till. Jakarna mjölkas för hand.
Nomaderna bor i små bosättningar och jakgödslet samlas i stora högar och
används som bränsle eller säljs. Betesfälten är inhägnade på grund av
stridigheter om marken. En häst kostar mellan två tusen upp till 60 000
yen. De flesta herdar vi ser kommer på moped och inte på hästryggen. Man får
ha två barn och 70 år är medellivslängden. Barnen föds i hemmet.
Nomaderna lever av tsampa – en kaka av vete-, torr ost och te med jaksmör.
Ett kilo jaksmör kostar 24 yen. På väg till Luqu. Vi passerar gränsen mellan Gula floden och Yangtzefloden.
Slättland mellan gröna mjukt rundade berg. Murmeldjur dyker upp överallt
och vi ser en sorts gul smörblomma – en ranunkelväxt, anemoner, desmeknopp
och syror när vi stannar för dagens exkursion och växtsamling. Vägen är
under ombyggnad. ”Bad - but not very bad” säger Tim. Men den är
verkligen dålig. 32
himalayagamar kretsar i luften ganska lågt vid en by. Vår minibuss snirklar
sig upp till toppen av passet mellan bergen och slätten. Det är med dödsförakt
man färdas på dessa vägar! Vägbyggen - stora hjordar av jak. Vi är på 3.
300 meters höjd och passet vid Er lang shan är otroligt häftigt! Böneflaggor
vajar i den starka vinden högst upp på toppen och det är en vidunderlig
utsikt åt båda hållen. Marken är full av bönelappar –med en bild av en
gud på en kraftfull häst – en symbol vi ofta ser på dörrar och väggar.
Luqu är en rolig stad med mycket butiker. Vår grupp väcker uppmärksamhet.
Hit kommer inte många turister och vi blir hjärtligt bemötta och betittade.
Långnäsor! Hotellet är ganska
primitivt men maten är god. Vid kvällsmåltiden får jag kontakt med en
skolpojke som berättar att det är skolavslutning som ska firas samma kväll.
Han vill gärna prata engelska med mig och bjuder på nötter och läsk. Jag
är trött efter den långa resan och tar ett bad efter att ha gått en
promenad på staden i kvällningen. På natten pågår skolavslutningen i en nöjeslokal
vägg i vägg med vårt hotellrum. En
ljudanläggning med kariokee och lokala sångare samt discomusik hörs väldigt
väl. Ja, det är mycket lyhört! Jag lär mig en hel del om ungdomarnas
musiksmak den natten. Ett slags ylande är populärt – sånger som påminner
om jojk eller indianmusik. Nästa dag strosande på stan och inköp på
marknaden av kryddor och en musikvideo från de stora vidderna – kärlekssånger. 17 juni 2006 Zoige På väg till Ruoergai/Zoige passerar gränsen mellan
Gansu och Sichuan. Vi rastar utmed vägen för botaniska studier och
picknicklunch.Vi ser stora hjordar av får och jak på sommarbete. Vita tält
på slätten ligger utspridda på slätten. Ruoiergai/Zoige ligger på 3.200
meter höjd. Staden har hög luftfuktighet och på hotellet är allt fuktigt
– handdukar och sängkläder. Jag fryser! Tim berättar att det kan vara 29
minusgrader här på vintern. Människorna och jakarna har vant sig. Man eldar
med jakgödsel som samlats in på sommaren. Vi gör en utflykt på söndagen
till en liten by där vi får gå runt och titta och hälsa på familjerna. Här
finns 370 hushåll. Glada barn hälsar oss med ett ”Hello! ” Och vill gärna
visa oss runt i byn. I huset hos
familjen vi besöker finns några små rum med en soffa och väggar klädda
med brokiga bonader, en kokplats och förvaringsrum. Huset har en TV och en
musikanläggning. Barnen är
nyfikna och vill bli fotograferade. Vi ska skicka bilder till byn som heter
Dolme. Senare på kvällen tillbaka i staden får vi hjälp av Tim - vår
suveräna guide - att hitta rätt affär för inköp av jackor. Han får affärsinnehavaren
att öppna butiken efter stängningsdags! 19 juni 2006 Chuan Zhu Si. En liten
uggle-minerva sitter på en stolpe. Byar med fladdrande vimplar och kvinnor
som mjölkar korna sittande på huk med en liten bytta. Vi är i en alpin zon
och ser rödbena, roständer, trana och berglärka. Ridande herdar syns på slätten.
Landskapet är oerhört vackert, kuperat med vidsträckta grässlätter och
milsvid sikt. Det är lite svalare häruppe vid Xan Ke Xian – gräslandet.
Vi passerar första kröken av Gula floden och ser sjöar med badande jakar. Fårhjordar
på vägen. Berg, dalar, raviner –vackert skimrande blå, gröna och lite
bruna toner, dis och regn. Nu är vi på 4.200 meters höjd. Skog av granar
utmed bergssluttningarna och vägen är bra. På högsta punkten firar vi med
vin och pimpernella. Barn kommer springande uppför branten från byn långt
nere i dalen. Utan minsta ansträngning tar man sig upp för den långa
sluttningen. Fler barn och en ryttare till häst dyker upp. Tim som talar
tibetanska översätter. En kvinna frågar hur gammal jag är när hon ser
mitt vita hår! Janne får sitta upp på hästen. Här är det en vacker
utsikt med böneflaggor på krönen. Kungsängslilja, spiror/pedicularis, bräsme,
korsblommig kålväxt, ormrot, aster, ölandstok och eternell växer utmed vägen.
Nu har några av mina reskamrater drabbats av höjdsjuka. Just när vi ser den
första svarthalsade tranan blir Leif sjuk – vår kunniga ornitolog! och
forslas i förväg iväg i taxi. De
andra sjuklingarna stuvas om i våra två minibussar. När vi äntligen
slingrat oss ner till slättlandet får vår chaufför en välförtjänt applåd
– en suverän körning på omöjliga vägar. Nu gör vi en lång resa över
slätten med våtmarker och ser glador, skrattmås och brun gam. Vi ser stupor och kommer till Mabashiáng – byn med trähus
i vackra färger. Böneband och vimplar - här är ett lamacentrum. Färden
fortsätter till Jiuzhaigou över gräslandet och här är vakthundarna ganska
vilda. Husen är byggda i block med inhägnader. Fält med aster och smörblomma.
Vädret blir varmare och det är soldis. I Wagen Xi är det många nybyggen.
Ryttare och barn kommer fram och hälsar. Åter ser vi två svarthalsade
tranor! En pilgrim utmed vägen bugar och faller ner till marken och stöter
huvudet mot jorden. Han har knäskydd och träplattor på händerna. Anders berättar om den statliga kampanjen ”Go west”.
En stor satsning på den västra regionen. Något som vi märker mycket av är
de stora vägbyggena som sker från olika håll och som ska bindas ihop i
slutfasen och allt ska vara klart om två år berättar Tim. Här finns 8 000
jakar på de milsvida fälten. Vi lämnar platån med vilt blommande
rhododendron utmed bergssluttningarna. Stalp, böjar - en hög bro och ett mäktigt
pass, djupa raviner och bussen kör farligt nära kanten. Puktörne, spiror
och blå bergvallmo utmed vägen. Det tredje stora brobygget passerar vi och
ser en damm djupt ner i dalens botten. Tungt lastade transporter till väggbyggen,
vägarbetare med enkla redskap, borrtorn och grustag. En ny väg – 90 mil -
ska byggas som förbinder Lanzhou i Gansu med Chengdu i Sichuan –
imponerande! Nere från bergen ändrar landskapet karaktär – trähus med
odlingar. Två tusen meter har vi klättrat ner i vår lilla minibuss. Vi
passerar Zhazosi med statyn från den långa marschen. En soldat med ett vapen
i ena handen och en blomma i den andra handen högt upp på en kulle. 20 juni 2006 Färden fortsätter från gräslandet
till Huanglong och Jiuzhaigou. I Jiuzhaigou-dalen besöker vi naturområdet med
naturligt formade förkalkade dammar. De skimrar i olika färger och här växer
orkidéer. Nästa dag tillbringar vi i Jiuzhaigou naturreservat och vandrar
vid Pilbambusjön, Pandasjön och Mångfärgade sjön och ser de fantastiska
vattenfallen – de bredaste är 330 meter brett. Naturreservaten
är populära turistmål för kineser och japaner. Reservaten ingår i världsarvet
och besöks för sin skönhet och för sina stora naturvärden.
Jiuzhaigoudalen kallas också för
paradiset på jorden. Tibetansk
fotmassage är en upplevelse utöver det vanliga. Vi blev varmt mottagna i
vestibulen och fördes till ett stort rum med bäddar uppställda utmed väggarna.
Vi var åtta modiga kvinnor som fick lägga oss på varsin bädd. En hop unga
män kommer in och presenterar sig och vi får te serverat. Träbyttor med
mycket hett vatten bärs in doftande av örter. Fötterna packas först in med
heta dukar. Sedan börjar behandlingen. Lite uppmjukning med massage av låren
och benen med kraftiga tag och klappningar. Fotbad. Sedan tar fotmassagen vid-
Oj- det känns verkligen. En sorts zonterapi och vissa punkter gör verkligen
ont. Min massör heter Won Yang och är 25 år. Han är mycket uppmärksam på
hur jag reagerar. Om det gör för ont kan jag göra tummen ner så förstår
han och tar det varligt. Men det behövs inte – det är härligt! På kvällen
är det en tibetansk dans-och musikuppvisning. Vita silkeshalsdukar viras välkomnande
om halsen och vi bjuds på te. En föreställning med färgsprakande dräkter
och duktiga artister. Musiken känner jag ju igen från Luqu – lite gälla röster
och sånger från de vida slätterna. Vi inbjuds att vara med på slutet och
dansar en ringdans tillsammans. Maten vi fått under resan har varit mycket god och vi äter
alltid med pinnar. Återkommande rätter är kål, lök, majs, hönssoppa och
en mängd olika kryddade smårätter. Jakkött, fläsk, kyckling och anka förekommer
liksom inlagd pumpa, gurka och tomat i olika former –alltid vackert
arrangerat. Vid varje måltid fick vi också en hel kokt fisk. Jätterara flickor serverar och gör det med stort allvar. De är
småväxta och har vackert röda kinder och små händer. De förundras nog över
vårt stora intresse för växter och lyssnar uppmärksamt på Lennarts
entusiastiska och lärorika genomgångar. Nya äventyr väntar oss på vår långa resa. Hittills
har vi rest 85 mil med minibuss – nu återstår 90 mil till Chendu och till
Emei-berget! 22 juni Song Pan. Efter en lång bussresa kommer vi till staden Song Pan. Janne och jag tar en promenad in till staden från hotellet som ligger en bit utanför. På vägen dit erbjuder en gammal rikhsa-förare cykelskjuts in till staden. Vi föredrar att promenera och mannen cyklar bredvid glatt sjungande ”Broder Jakob” på kinesiska. Jag svarar och sjunger på svenska. Vi skrattar och sjunger tillsammans. Vi kommer till porten på den Södra muren från 1500-talet och går in till ett myller av folk och små butiker. Här säljs allt mellan himmel och jord – hushållsartiklar och biltillbehör – kläder och skor - grönsaker och kryddor. Den vackra porten är imponerande. Det är rea i butikerna och ingen idé att pruta. Allt är mycket billigt. När Janne handlar skor får jag hålla butiksägarens lilla baby i famnen medan han expedierar Janne. Hemvägen åker vi cykelskjuts utmed bakgatorna – trånga smala gångvägar genom lite ruffiga kvarter – en genväg till hotellet. 23 juni Nästa dag bussresa till Chengdu utmed risfält och lotusdammar. Det är midsommarafton och vi passar på att plocka blommor för att binda kransar. Strax utanför Chengdu stannar bussen för en genomgång och Lennart berättar om träden vi ser - kinesisk cikoja och persikoträd. Pappersmullbärsträdets bark kan användas till att göra papper. Bananträdets klasar böjer sig uppåt och bananer är inte frukter utan frön som är sterila. Stammen går under jorden och trädet förökar sig genom stammen. De stora bladen pumpar ner näring under jorden. Det finns 100-tals olika banansorter och det går åt 50 kg bekämpningsmedel per hektar och år i odlingarna. Vi kommer direkt från bussresan till en fantastisk restaurang mitt inne i storstaden Chengdu - Xin Xiang Jia Yan - och vi får en makalös måltid. Snaps till maten och svenska flaggor på bordet! Därefter checkar vi in på Tibet Hotel – ett magnifikt hotell med vackert inredda rum med tibetansk modern design och brokad på säng och vägg. 24 juni Besök på Pandainstitutet. Det är en varm dag och vi går genom skogar av bambu. Vi betraktar de stora pandorna i inhägnaden när dom äter och leker. Anette får hålla en pandapojke i famnen – hennes mål för resan. I parken finns också de små röda pandorna. Trängseln är stor och det är mest utländska turister. Vi ser en informativ film om arbetet på Pandainstitutet och om de mödosamma insatser som görs för att rädda arten från utrotning. Det vimlar som vanligt av försäljare vid entrén och vi återvänder till bussen efter inköp av pandatröjor till barnbarnen. På kvällen får vi skjuts till Shu Feng Ya Yun Teahouse och en föreställning med Sichuanoperan och andra artister. Tehuset är vackert upplyst av röda papperslyktor och hundratals bambustolar står på rad. Vi blir serverade te ur långpipiga tekannor och får fotmassage innan föreställningen börjar. Operan har hundraåriga traditioner och uppförandet är färgstarkt och humoristiskt – en stor orkester med märkliga instrument, rikt uppklädda och sminkade sångare ger oss en musikalisk upplevelse. Andra artister visar sin skicklighet – skuggspel , spel med masker och musikaliska ekvilibrister uppskattas av publiken som mest består av kineser. Utanför tehuset ligger en fin upplyst grönskande park där många flanerar i den ljumma sena kvällen. 25 juni En tretimmars bussresa tar oss till Emei-berget. Janne vandrar med dom andra upp till Wannian-klostret . En trevlig tur där dom ser bärare som bar tjocka turister i bärstol. Vi som inte vandrar tar linbanan upp till klostret. Nedanför oss skogklädda dalar där vi ser ett stenbrott där dammet ryker när man bearbetar stenen. Det strömmar in turister till tempelområdet. Man tänder rökelse i stora kar. Det doftar och ryker. Vi blir inkvarterade i våra rum som är ganska slitna med ålderdomlig inredning. Vi går runt och besöker templet med den vita elefanten som Buddha kom ridande på. Besökare får välsignelse av en munk som ringer i en liten klocka. Hit vallfärdar man från många platser i Kina och från Japan. Det är spännande att få tillbringa en natt på denna gudomliga plats. Och en sällsam frid infinner sig när klostrets portar stängs och vi som är kvar kan njuta av stillheten och allt det vackra – templen och trädgårdarna. Lennart får gitarrgrodorna att sjunga genom att klappa i händerna. Det märkligaste är cikadorna. Deras genomträngande intensiva sång hörs där vi sitter och njuter av friden i en paviljong tills skymningen faller och dimman sänker sig över Emeiberget.. Tidigt på morgonen är morgonmässa och klostrets bönehall är fylld av munkar och pilgrimer i bön. Vi betraktar mässan utifrån och ser allvaret och den stränga disciplinen under andakten. Mässandet av mantran och ritualerna inför de heliga gestalterna – buddha och gudabilderna – förstår vi inte men allt är mycket vördnadsfullt och högtidligt. Mässan avslutas vid soluppgången då morgonmålet serverats till gudomarna. Nästa dag lämnar vi klostret och Inga, Annette, Irene och jag tillbringar en trevlig stund på ett tehus medan vi väntar på det övriga sällskapet. Utanför rinner en å och vi dricker blomté. Janne har vandrat med de andra nerför berget och besökt ett tehus på en vacker plats utmed vägen. 26 juni Bussresa till Leshan och båttur på Minfloden. Vi trängs bland turister och får se den enorma stenskulpturen uthuggen direkt ur berget. Det tog 100 år att hugga ut den stora Buddhagestalten. Jag får höra en berättelse om när Buddha slöt ögonen och grät vid en stor naturkatastrof i området. Den blundande Buddha finns på bild som turistguiden visar mig. Nu är ögonen öppna och blickar rakt fram ut mot Minfloden. Vårt hotellrum är trevligt och floden rinner och brusar utanför vårt fönster. Det regnar häftigt på kvällen. 27 juni Bussresa tillbaka till Chengdu. Vi gör ett uppehåll för en botanisk undersökning och går utmed en bäck. Det är mycket varmt och under en bro står en vattenbuffel och svalkar sig. Vi ser små hus genom det täta lövverket utmed åns branta sidor. Barn kommer fram och hälsar. Lennart berättar om växterna. En grupp kvinnor i typiska toppiga stråhattar passerar. Det här är en fridfull plats - en lantlig idyll i Sichuan. I Chengdu flyger vi tillbaka till Peking. 28 juni-29 juni När vi anländer till Peking bryter ett enormt åskväder ut på kvällen. Det blixtrar och dundrar och hällregnar. De sista dagarna i Kina går i kommersens tecken. Att handla är att köpslå - något vi inte är vana vid. Men Janne kan pruta och får nästan inte gå fri i det stora varuhuset där flickorna drar in honom till sina varustånd. Han köper grova kängor och skor för en spottstyver och ekiperar sig billigt. Om man reser till Kina behöver man inte ha mycket med sig. Man kan bara ha det man går och står i och sedan köpa väskor och allt man behöver på plats för allt är billigt. Men man ska pruta! Vi gör ett besök på Beijing Emanel factory - en koppar emaljeringsfabriken med cloisonnéetillverkning - så mycket vackert och med vilken skicklighet arbetet utförs. Detta besök ingår i vår resa liksom ett besök på en sidenfabrik där man kan köpa täcken med sidenstoppning – täcken lätta som löv för 340 dollar. Vi äter lunch på en mongolisk restaurang som bjuder på underhållning och dans! En stor upplevelse är att få se det som varit få förunnat under sekler – Den förbjudna staden - i 500 år slutet för omvärlden. Innanför dom här höga murarna fick ingen vanlig människa sätta sin fot. Jag vandrar på den långa marmorbelagda mittgången fram till Den högsta Harmonins Palats och trängs med turisterna och jag tänker på att här fick endast kejsaren skrida fram under stränga ceremonier. Vi ser intressanta utställningar med sällsamma föremål från Kinas långa historia – skrifter, mynt och konstföremål. Restaureringen av området pågår för fullt och man gör det omsorgsfullt. I den norra delen av Palatsområdet finns den del där kejsarfamiljen hade sina bostäder. Rummen där Cixi och andra konkubiner vistades ser små ut och verkar orörda av tiden. Det är sorgligt att tänka på att detta också varit ett slags fängelse i skönhet och lyx. De små byggnaderna och bronsskulpturerna berör mig men starkast intryck är faktiskt upplevelsen av den blommande lotusen och de uråldriga träden i den kejserliga trädgården. Den sista kvällen i Peking avslutas på en berömd restaurang med anka som specialitet. Det blir en god middag och förutom det vanliga rätterna får vi Pekinganka. Efter instruktion kan vi göra små paket som äts som hamburgare! Det smakar gott! Rika på upplevelser och bagage flyger vi hem. På Arlanda tackar vi vår reseledare och våra naturguider och varandra för trevligt resesällskap och för en spännande och välplanerad resa. Vi skiljs åt och återvänder hem till Arvika, Varberg, Uddevalla, Lund, Södertälje och Örebro – ja vi sprids över hela landet för att möta den varma svenska sommaren!
Text: Monica Serrander Jansson
2006-09-07
|
Kinaresan som vi gjorde. Ansvarig utgivare gunnar.petersson@flyinge.nu De bästa bilderna från resan finns samlade här. Varje avsnitt innehåller ett mindre antal bilder i en storlek så att det går att ladda upp även med relativt långsam uppkoppling. Nu över 350 bilder
|
|---|